I februari 1965 arrangerades en seriekongress i Bordighera, Italien. Serieskaparna Lee Falk (Fantomen), Al Capp (Knallhatten) och Alfred Andriola (Kerry Drake) bjöds in för djupa diskussioner om deras konst. Det här var kanske första gången som serier togs på fullaste allvar och betraktades som konstverk. Det blev stor uppmärksamhet i media världen över, och en som tog intryck av rapporteringen från kongressen var en viss Sture Hegerfors. Om namnet låter bekant så kanske det beror på att hans bror Arne synts flitigt i tv.
Sture Hegerfors blev så inspirerad att han redan samma år anordnade utställningen "Seriernas fantastiska värld" och grundade Svenska Serieakademin – en institution som nu fyller 50 år. Själva födelsedagen var 11 december, dagen efter Nobelmiddagen.
Serieakademin har, som sig bör, 18 ledamöter och delar ut seriepriset Adamsonstatyetten till svenska och utländska serieskapare. Många personer har kommit och gått i Serieakademin. Bland de aderton finns idag Lasse Åberg och Johanna Koljonen. Men Sture Hegerfors har under alla år varit president, och lyft fram serier genom tidningsartiklar, utställningar och böcker.
Sture Hegerfors verk har betytt väldigt mycket för mig. Jag upptäckte hans böcker på biblioteket för sisådär 25 år sedan, när jag var i tioårsåldern och började intressera mig för serier på djupet och ville veta mer om personerna som låg bakom det jag läste. Hans bok "Pratbubblan" gjorde väldigt stort intryck.
På senare år har jag haft förmånen att inte bara träffa Sture Hegerfors, jag har även varit redaktör för ett antal böcker som han medverkat i. På Bokmässan i Göteborg 2011 höll jag i ett scensamtal med honom och Lee Falks änka Elizabeth.
Till Sture Hegerfors och Serieakademin vill jag säga tack och grattis! Må de kommande 50 åren bjuda på mer av Serieakademins motto – "Skämt och allvar"!
Andreas Eriksson