Douglas är biomedicinare. Framgångsrik, men fyrkantig.
Connie är konstnär. Inte ett dugg fyrkantig.
De är varandras raka motsatser, men mirakulöst nog (tycker åtminstone Douglas) gifter de sig och älskar varandra, men en natt meddelar Connie ändå att hon vill skiljas. Nej, inte nu, men någon gång framåt hösten. Nej, nej. Hon har inte träffat någon annan och åter: hon älskar Douglas, men 25 år får räcka. Fast nu glömmer vi det här till efter semestern…
På de första sidorna i "Vi" serverar David Nicholls en manlig mardröm och Douglas mår lika pyton som jag skulle göra, men rationellt tänker han fortfarande och om han lyckas göra sommarens resa mellan europeiska storstäder och deras museer till en fullträff ändrar hon sig kanske?
Den 17-årige sonen följer också med, fast under protest.
Tror någon att allt går som planerat?
David Nicholls har en del att leva upp till. 2010 blev "En dag" utsedd till årets bästa bok i Storbritannien och filmatiseringen av den Hollywoodsuccé. Och faktiskt: jag finner "Vi" minst lika fängslande. Douglas dyrkar sin vackra hustru och även om det är han som drar in storkovan är hennes konstintresse det viktiga, även för honom, för han vill ju vara till lags. I "Vi" finns ett och annat att fundera över, men också en historia som tar många nya vändningar och David Nicholls kan spela på känslosträngar och bestseller, vilket detta lär bli, är faktiskt inget fult ord.
Olle Lundqvist