20140610 STOCKHOLM Sommarkläder på jobbet. Vad är egentligen en passande klädsel för den som är kvar på jobbet under sommarveckorna? Foto: Vilhelm Stokstad / TT / Kod 11370
Jag tänkte prata lite om shorts. I förrgår hamnade jag i diskussion med min rumskompis angående shorts, sedan grälade jag i söndags med en vän om shorts igen. I samma veva läste jag en krönika om shorts i Helsingborgs Dagblad, vilket ytterligare stärkte min uppfattning att shorts inte hör hemma i vardagslivet. Framförallt inte på jobbet en måndag förmiddag, bland skrivbord, datorskärmar och automatkaffe.
Som det är nu domineras det perifera seendet av håriga ben som fladdrar förbi i korridorerna. Håriga ben som sitter i stolar, det ena över det andra, och blottar bleka innanlår. Håriga ben som lutar sig lite förstrött mot anständiga väggar. När jag står vid kaffeautomaten så ser jag inte människor längre; jag ser underkroppar som vaggar i färgglada shorts, jag ser sömmar som skaver runt låren, kritvit hud som lyser i kontrast mot höftskynket.
Hur mycket snyggare hade det inte varit om vi sluppit se det där? Om folk bara kunde bära anständiga, heltäckande långbyxor som jeans eller chinos? Shorts ska på sin höjd brukas i närheten av vatten eller hemma i trädgården, gärna skymd bakom ett staket eller häck. Helt enkelt en utomhusmiljö med friska vindar, långt från arbetsplatser, lunchrum och, värst av allt, skinnmöbler.
Tyvärr smyger shortsen in lite överallt numera, likt pollen, och precis som Stefan Lindqvist kåserar kan detta ge upphov till ytterligare utsvävningar såsom flip-flops och bara bringor. Fruktansvärda tanke. Postapokalyps och moraliskt förfall. Ikväll ska jag - manad av min egen text jag precis plitat ihop - ta en ny diskussion med min rumskompis. För inte nog med att han gillar att bära shorts och vila det ena benet över det andra, vi har en skinnsoffa också.
Carl Brännström