Foto: Brombergs förlag.
Populär i alla kretsar lär han inte bli, Håkan Nesser, för det vet ju alla: att förmänskliga djur och tillvita dem våra känslor och tankar får man inte göra.
Tja, Nesser bryr sig antagligen inte mer än Disney och det lär heller inte majoriteten av dem som läser ”Nortons filosofiska memoarer” göra.
Norton var en rhodesian ridgeback och under elva år Håkan Nessers och hans hustrus följeslagare. Han hann jaga bollar i Central Park, tigga köttbullar i Stockholm och spana på tikar i Kensington Gardens samt bo på Gotland.
Sin levnad sammanfattar han med hjälp av sin husse i en tunn knappt hundra sidor bok som andas spökskrivarens kärlek. Norton har dåligt minne, får enahanda kost, samma foder två gånger om dagen, och är kastrerad, men på det hela taget är han ändå rätt belåten med sin fridfulla tillvaro, filosof och pacifist som han är.
Något idolporträtt av husse Håkan är detta inte, men som hund är Norton förstås lojal och låtsas därför tveka när husse och matte under skogspromenad går åt var sitt håll. Bara för att husse inte ska bli ledsen, alltså, fast någon tvekan är det egentligen inte: matte är nummer ett.
Jämfört med Nessers näst senaste, mästerverket ”Eugen Kallmanns” ögon kan Nortons memoarer framstå som en lättviktigt parentes, men har man en gång lärt känna en hund är steget till att älska den kort och har man väl gjort det är det lätt att le igenkännande åt och tycka om den här boken.
Olle Lundqvist
Foto: SÖREN ANDERSSON / TT.