Huset har varit fantastiskt. Det är stort och får besökare att dra efter andan. Men, det har en svunnen skönhet, tapeterna hänger, köket existerar inte och inte heller ett fungerande badrum. Ingen har gjort någonting åt huset de senaste 50 åren. Hit kommer en ung änka och hennes två barn i Jojo Moyes sjätte roman på svenska, ”Toner i natten”.
Isabel är inte bara utblottad ekonomiskt när hon får ärva huset, hon är också extremt ohändig och blåögd. Hon är violinist och har aldrig behövt använda sina fingrar till något annat än att skapa musik. När grannen Matt, snickare och otrogen make, erbjuder sig att renovera tar hon tacksamt emot hjälpen. Men hans insatser blir ett stort problem, räkningarna är enorma, pengarna tar slut och vad är det egentligen han gör med huset?
Till sin hjälp har Matt en allt i allo, Byron, som gör det han blir tillsagd men som också har ett gott hjärta och moral som säger honom att Isabel är illa ute.
Den illvillige hantverkaren gör snart att läget blir katastrofalt samtidigt som han fattar ett osunt intresse för dess vackra innehavare.
Det utvecklar sig till ett inferno med ett spektakulärt slutscenario. Jag gillar ju Jojo Moyes, perfekt underhållning på gränsen till melodram. Den här gången blir det flera gånger riktigt pinsamt banalt, men så slår det över och det dramatiska tar över. Tack och lov. Till slut utvecklas romanen till en riktig solskenshistoria.
Inger Lundqvist