Foto: Claudio Bresciani/TT.
Råskinnen i amerikanska Hatebreed kan man alltid räkna med. Tryggt, stabilt, ilsket, snabbt och tungt men aningen jämntjockt. "The concrete confessional" är bandets sjunde album med riffstark och brutal hardcore i den metalliska skolan.
Inte en enda av låtarna saknar partier som kan sätta igång en moshpit. Och även om grunden alltid varit den samma i Hatebreed är det två saker som känns lite nya i sammanhanget. Dels sångaren (och numera även podcast-stjärnan) Jamey Jasta som visar på ett lite större register än det sedvanliga gläfsandet. Men även ett gitarrspel som hämtar minst lika mycket influenser från Slayer utöver vanliga klassiska tuffa killar i linne-band som Madball och Agnostic Front.
Hatebreed bryter inga barriärer, men nog är det bra alltid.
Dennis Fahlgren