Bedöming. En veterinär agerar domare när dalens får ska bedömas och poängsättas.
Jag blir alltid lika glad när det kommer lite annorlunda filmer som visas kommersiellt i Skellefteå.
Den här gången är det vindpinade men samtidigt så vackra isländska landskapet som bildar kuliss till ett drama om två bröder, grannar och fårfarmare som inte pratat med varandra på 40 år.
Vi förstår direkt i filmens inledning att allt inte är som det ska mellan de två gubbarna. De åker nämligen på en utställning där den vackraste baggen ska utses.
Det blir en tuff kamp och vi får inte bara se glädjen hos den vinnande farbrorn. Det handlar lika mycket om bitterheten hos den förlorande.
När det dessutom visar sig att en dödlig fårsjukdom sprider sig bland flockarna i den dal där bröderna håller till så förstår du säkert att det blir dramatik.
Samtidigt är det inte just det som gör filmen så intressant. Det är istället den ordlösa samvaron mellan två ungkarlar som lever sitt liv för sina får och förmodligen också för ovänskapen med brodern.
Det är lite roligt att se hur de bara konverserar via en vallhund som lärt sig att springa med brev mellan husen.
Regissören Grímur Hákonarson har utifrån det skapat ett drama som handlar om hur en bitter strid kan vara livet ut fastän kärleken finns kvar gömt långt inne i hjärtat.
Gummi är den mer sociala av de båda. Samtidigt är han också den som visar mest känslor mot både människor och djur. Det är lätt att bli berörd när han visar hur mycket han bryr sig om sina får – inte minst när veterinären tar tuffa beslut.
Brodern Kiddi är mest bara bitter, aggressiv och elak och tar gärna flaskan till hjälp för att komma över sina sorger. Samtidigt är det inte svårt att räkna ut att han är den som mår mest illa över den förlorade vänskapen.
Sigurður Sigurjónsson spelar Gummi och gör det på ett sätt som verkligen för tankarna till ett original. En man som levt på samma plats hela sitt liv och utifrån det skapat en trygghet i det som för oss andra förmodlighen kan betraktas som slentrian.
Theodór Júlíusson är lika bra som Kiddi även om han inte får visa sina känslor på samma sätt.
Det här är med andra ord en berättelse som med sitt stilla lugn ger en inblick i en värld som förmodligen kommer att gå förlorad när den äldre generationen ger upp. Fårskötsel är helt enkelt ingen lukrativ bransch och passar inte in i ett samhälle som allt mer handlar om ekonomi än livsstil.
Hur en bitter strid kan vara livet ut fastän kärleken finns kvar gömt långt inne i hjärtat.