Explosioner. Så här ser världen för det mesta ut ur Henrys perspektiv i ”Hardcore”. Foto: Courtesy of STX Entertainment.
GoPro-kameror har blivit allt mer populära. Alltså actionkameror som du fäster på kroppen och följer dina upplevelser från ett eget perspektiv.
Den ryska regissören Ilya Naishuller har tagit fasta på det och gjort en hel långfilm utifrån an actionhjältes synvinkel.
Av det har blivit en typ uppgraderad Robocop. För huvudpersonen Henry är ingen vanlig människa.
Han är en hybrid mellan människa och robot, uppväckt bara för att utan samvetskval ta död på människor.
Det börjar med att han uppväcks utan minnen ur sin dvala och får en mekanisk arm fastsatt av en kvinna som påstår sig vara hans fru.
Samtidigt dyker en trupp legosoldater upp som styrs av krigsherren Akan.
Henry lyckas fly, hamnar mitt i Moskvas myller, och sedan följer en enda lång förevisning av hur människor kan dödas på olika sätt.
Jag kan inte påstå att handlingen finns i centrum, inte ens att handlingen finns.
Det handlar bara om att likvidera människor ur olika vinklar. Helst också visa hur blodet sprutar när handlingen utförs.
Henry är förstås den som tar flest människor av daga. Samtidigt får vi egentligen aldrig veta vem som är vän eller fiende. Den mystiska engelsmannen Jimmy till exempel, som precis som Henry mirakulöst kan överleva alla sorters överfall.
Jag kan inte påstå att jag gillar den här filmen. Visst finns det sekvenser som känns hisnande ur ett egenperspektiv.
Men betydligt oftare blir det bara bilder som känns totalt meningslösa. Det blir som att titta på ett dataspel utan att kunna styra vad som händer på bioduken.
En orgie i våld som känns väldigt malplacerad i en värld som blivit allt brutalare.
Kvinnosynen är dessutom väldigt gammelmodig. Det är knappast någon tillfällighet att en del av ”Hardcore” utspelas på en bordell med barbröstade kvinnor.
En orgie i våld som känns väldigt malplacerad i en värld som blivit allt brutalare.