Med Jonah Hill i huvudrollen förväntar sig säkert många en ren komedi. Men det här är betydligt allvarligare än så. ”War Dogs” handlar om hur Pentagon lade en order till två unga män på flera 100 miljoner kronor. Det handlar naturligtvis om vapenindustrin som håller igång de flesta krigshärdarna på vår planet.
Vi får först träffa David Packouz (Miles Teller), en kille som lever den amerikanska drömmen om snabba pengar. Hans projekt handlar om att sälja supersofta lakan till alla de privata ålderdomshem som finns i Florida. Men vem vill kosta på några gamlingar en skön sängvila? Nej, idén är förstås dödfödd.
På en begravning, av alla ställen, träffar David sin barndomskompis Efraim Diveroli (Jonah Hill). Han lockar med sin kompis i en gemensam affär. Det handlar om att sälja militära produkter till Pentagon efter ett lagförslag om att all upphandling ska vara offentlig och öppen för alla.
Grabbarna trasslar in sig allt mer i vapenindustrin och pengarna strömmar in. Men det är inga duvungar de ger sig i kast med. Där det finns stora pengar finns det förstås också bad guys av den värsta sorten.
Jag känner, precis som Davids fru, att det här är en suspekt bransch. Men det finns en längtan efter att bli miljonär, i dollar förstås, som gör att alla moraliska värderingar läggs åt sidan.
Produktionen ger förstås ett ironiskt skimmer över Pentagon som har så dålig koll på sina affärer.
För här handlar det inte om vapen som framställts i USA. Istället handlar det om att via den amerikanska försvarsmakten utrusta till exempel polisen i Irak.
Och om då vapnen smugglats in spelar inte så stor roll.
Det två kompanjonerna hamnar också i Albanien som har ett ofantligt förråd av krigsmaterial sedan det kalla kriget då albanerna i princip bara hade en bundsförvant, Kina. Ett Kina som dessutom USA har ett vapenembargo mot.
Miles Teller tycker jag passar bra i rollen som David. Han är inte enbart girig utan lyckas ge sin roll en mer mångfacetterad profil. Jag sitter och lider med honom för att han har en sådan kompis som Efraim.
För där handlar det om en psykopat som ger sina så kallade vänner precis den push de behöver för att hänga på. Men i själva verket en man som bara tänker på sig själv. Jonah Hill försöker verkligen vara seriös men ibland känns han bara flamsig.
Däremot ger jag beröm till Bradley Cooper som känns riktigt hänsynslös som eftersökt internationell vapenhandlare.
Det finns en längtan efter att bli miljonär, i dollar förstås, som gör att alla moraliska värderingar läggs åt sidan.