Foto: Janerik Henriksson/TT.
Det är receptionisten Per Persson och det är prästen Johanna Kjellander. Båda är bittra på livet.
Och så är det Anders som levt ett liv med droger under vars inflytande han misshandlat och slagit ihjäl, så till den grad att det blivit yrkeskarriär.
Anders är kontraktsmördare.
I "Mördar-Anders" låter Jonas Jonasson deras vägar mötas och har du läst "Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann" känner du igen dig. Historien om Per och Johanna som blir Anders agenter och å hans vägnar åtar sig, och tar betalt för, massor av mord som aldrig blir av är fyndig och halsbrytande, och inte bara den. För när en karriär tar slut kommer agenterna på en ny och i vilken skepnad han än uppträder är Anders en guldgruva. Problemen inträder när han blir frälst, men då övertygar prästen honom om att en sann kristen i alla fall måste dricka nattvardsvin. Ju mer, desto bättre.
Johanna är oerhört ogudaktig och varför skulle hon vara annat? Här får kyrkan mer än en känga.
Det är roligt på varje rad, i varje fall de första hundra sidorna. Ja, även de återstående 200.
Men hur mycket lustifikation orkar man med? Visst, Per och Johanna blir kära och återfår tron på livet och Anders blir, åtminstone för en tid, en succé, men både han och hans ovänner är inte mer än kul figurer och på samma sätt blir hela Jonas Jonassons berättelse enbart en festlig skröna och sådana är det i längden svårt att engagera sig i.
Olle Lundqvist