John Ajvide Lindqvist blev med debuten ”Låt den rätte komma in” hyllad och uppmärksammad för sitt sätt att ta den klassiska vampyrmyten och placera den i en realistisk svensk miljö. Därefter har han med stor framgång använt sig av andra mer eller mindre klassiska skräckteman utplacerade i det svenska samhället.
Liksom en annan skräckmästare – Stephen King – har Ajvide Lindqvist nu börjat använda sig allt mer absurda idéer. I "Himmelstrand" har fyra husvagnsekipage med tillhörande människor helt plötsligt förflyttas från en camping till en helt öde plats. Absolut inget finns inom synhåll, ingen mottagning finns på mobilerna och på radion spelas bara gammal svensk schlager.
Vi får följa de drabbade personerna och till och med en hund(!) medan de försöker förstå det obegripliga. Men när omgivningen inte ger några ledtrådar om vad som hänt tvingas de vända blicken inåt. Det tar lång tid innan mystiken övergår i något som liknar skräck, men när det väl inträffar är det väldigt skickligt och effektfullt gjort.
Ajvide Lindqvists tidigare romaner har också lämnat en del av handlingen öppen för tolkning, men inte i samma utsträckning som ”Himmelstrand”. Om den ska uppfattas som skrämmande eller filosofisk är upp till läsaren. Helt klart finns det blodisande inslag men på det stora hela är boken inte lika mycket rysare som den är underlag för eftertanke och reflektioner om vår existens.
Andreas Eriksson