I en nära framtid har den avlägsna planeten Jannah upptäckts, och så smått börjat koloniseras. Men vilka människor är det som söker sig till kolonierna, och varför? I första boken av en planerad trilogi möter vi en handfull svenskar som av olika anledningar vill lämna sina gamla liv bakom sig och bege sig till ett annat solsystem, utan möjlighet att någonsin återvända.
Frida Ulvegren har gjort något som jag vill se fler serieskapare göra: efter en självbiografisk debut har hon gått vidare och breddat repertoaren med fiktion, i det här fallet en framtidsberättelse med scifi-inslag. Och det är en tankeväckande fiktion som erbjuds, där man kan ana att duon Frida Ulvegren och Johan Jergner-Ekervik inspirerat varandra när de spånat fram den samtidigt fantasifulla och ganska trovärdiga framtidsvisionen.
Boken vinner på ett lugnt tempo och sparsamt med spektakulära scener. Ny teknik har inte förändrat mänskliga relationer och samhällsproblem i särskilt stor utsträckning, och trots de nya tekniska förutsättningarna känns problemen jordnära. Arbete, hälsa, kärlek och familj är i fokus även i framtiden där rymdresor blivit vardag.
En del berättartekniska brister drar ner helhetsintrycket. Texten är ibland så liten och slarvig att den blir svårläst, och vissa sidor är sprängfyllda med små rutor istället för att delas upp på fler sidor. Onödigt när så mycket möda har lagts på tanken bakom bokens handling.
Andreas Eriksson