Rock och tangentbord

Brist på kvinnliga musiker. Krönikören Dennis Fahlgren skriver om Zara Larsson och bristen av kvinnliga artister på stora festivaler.

Kultur och Nöje2015-07-01 19:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har aldrig hört någon låt med Zara Larsson men efter den senaste tidens skriverier är det svårt att inte gilla den unga artisten. Den obefogade skitstorm hon fått utstå för att hon påpekat något så pinsamt uppenbart som att det är en manlig överrepresentation på svenska festivaler. Men ni vet hur det är, man läser det man vill läsa. Någon föredetting med ful mustasch gör ett inlägg på Facebook att Zara Larsson är en fjortis och någon programledare på en unken rockradiokanal uttalar sig, sedan är den cirkus som är yttrandefrihet på nätet igång. Jag tänker inte gräva djupare än att säga att det är hon som har rätt och alla tangentbordsfäktande män som har fel. Skäms.

Eller ja, lite längre tänker jag hålla kvar vid samma fråga men i en annan ände. Trästockfestivalen stundar och på ett imponerande sätt har festivalen lyckats med något som många antingen fullständigt struntar i eller helt enkelt inte ens tänker på. Och det är just en jämställd festival. Ingen är givetvis perfekt, men Trästockfestivalen genomsyras av en medvetenhet som jag hoppas fler kan lära sig av. Hatten av. Jag bär förvisso inte hatt, men ni förstår.

Urtypen av en icke jämställd festival är valfri rockfestival. Rock är för män av män. Såg en intressant bild på nätet där någon redigerat en affisch från en stor rockfestival och plockat bort alla band där det inte ingick en eller flera kvinnor. Resultatet? Ganska talande blev affischen i princip tom. "Men det är ju mest män som spelar hårdrock?", grymtar någon i bakgrunden. Jag hör det ända härifrån. Ja, jo, men ändå nej. Om man letar, då finner man. Det är bara det att ingen anstränger sig.

Samtidigt erkänner jag villigt att jag ofta har svårt att hitta band med kvinnor att recensera, men jag lovar att jag försöker. Och förhoppningsvis gör det någon skillnad i slutändan.

Dennis Fahlgren