Fotbollssommaren har varit fin. Man påminns dock ständigt om hur priviligerade vi svenskar var under den tid då vi sällan missade mästerskapen. Chansen är så pass liten numera att det kan dröja innan vi få uppleva ett mästerskap igen. Sorgligt.
Något annat som är sorgligt är att vi inte fick ihop ett Korpenlag i år. Det har varit tradition i snart 10 år att spela i serien. Det har alltid varit extra gött att spela korpfotboll när det samtidigt pågått ett mästerskap i fotboll. Men det blir kanske comeback i Skellefteås Korpenserie 2016, lagom till EM.
Det bästa med att inte Sverige är med är att man avslappnat kan kolla på fotboll och njuta av sporten. Man kan dessutom missa en match eller två eller 10, utan att det känns. Nyckelmatcherna är fortfarande ett måste. Slutspelet. De stora matcherna, som Tyskland mot Brasilien i tisdags. Herre min skapare. Jag såg den komma, kollapsen alltså, och spelade en hundring på tyskarna. Jag är svag för Tyskland och har alltid varit. Visst har de fått fler fans sedan reformen 2006. Men jag fullkomligt njöt redan 1990 när Andreas Brehme dunkade in straffen mot Argentina, i det som sägs vara den tråkigaste finalen i mannaminne. Maskinen Tyskland. En robot som numera har extra features som skönlir och samba.
I övrigt har fotbollen kommit till vägens ände gällande sportsligheten. Fotbollsspelare kastar sig handlöst i sann skådespelaranda och låtsasgråter som värsta primadonnorna i slutskedet av en sorglig operett. Det heter att man ”förstärker” ojustheter för att underlätta för domaren. Skitsnack. Stå på benen och underlätta för domaren genom att kriga. Jag tycker att man ska göra det möjligt att granska och bestraffa dessa fuskare i efterhand. Få slut på eländet. Därför kändes det symboliskt när Brassarna fjantade sig med Neymars tröja under nationalsången. Karma is a bitch. Rivaldo och Fred skulle ha tänkt efter före. Ett fjantigt skådespel. Det kanske var äkta tårar, men kom igen! Fokusera på matchen för i helvete.