Romantik är hennes gebit. Men det är ingen enkel genre. Lucy Dillon skriver om kvinnor mitt i livet som av olika anledningar står inför stora förändringar; livskriser mynnar i nyfunnen lycka. På vägen är det mycket trassel och nya kontakter, så också i "Hundra omistliga ting".
Efter en svår bilolycka, genomgången cancerbehandling och en skilsmässa behöver Gina lite tur. Storyn är riktigt banal, snabbt inser man hur det hela ska sluta när hon som konsult ska medverka vid renoveringen av ett gigantiskt hus med osedvanligt stor potential, en gård hon själv skulle vilja ha. De nya ägarna är ett par, en sympatisk och attraktiv man (!) och en hagga till kvinna som domderar och kommunicerar via mobil eller Skype. Själv har Gina flyttat in i en lägenhet efter sin separation och ger sig sjutton på att bara äga hundra saker. För att lyckas måste hon göra en riktig utrensning.
Det som gör Lucy Dillon speciell är hennes sätt att skriva om hundar, de går igen i alla böcker. Här är det en stackars ratad och hunsad jycke, Buzz, som hamnar hos Gina. Den är rädd, undergiven och resignerad och behöver mat, värme och motion. Vägen till ömsesidigt tycke dem emellan är mer givande läsning än Ginas återblickar på tiden med ungdomsförälskelsen, äktenskapet, uppväxten och cellgiftsbehandlingar. Nej, det här är ingen bra roman, Lucy Dillon har skrivit om inte bra så bättre relationsromaner än denna.
Inger Lundqvist