Jonathan Tropper. Foto: Gilla böcker/Pressbild
Från början handlade hans romaner av grabbar på 32 år. Ta "Konsten att tala med en änkling", ta "Boken om Joe" och ta "Sju jävligt långa dagar" (samtidens sämsta titelsvenskifiering ?).
Tjejerna fanns där också, som hon som övergett honom, som storebrorsans läckra fru eller något annat läckert. Men berättaren var en grabb (om nu 32-åringar är grabbar?), för Jonathan Tropper var en grabb som numera hunnit bli 44 år och följaktligen börjat skriva böcker om 44-åringar ("Fördelarna med en kollaps").
Men i "Plan B" handlar det plötsligt om folk som skulle fylla 30. Grabbar. Tjejer.
Klassiker. Boken skrevs 1999, då Jonathan Tropper var 29, och säljer man stort letar förlaget efter allt som går att översätta. Och varför inte? Redan då var Jonathan Tropper en mästare på fyndig feel good, fast mår bra gör definitivt inte Jack i "Plan B". Visst, han har blivit filmstjärna av stora mått, men håller också på att duka under av droger, och hans gamla kompisar, som inte heller mår toppen (berättaren Ben ska skilja sig, Lindsey är arbetslös, Chuck är läkare men hopplöst omogen och Alison olyckligt kär).
Men värst ute är Jack och nu ska han räddas.
Vad har man riktiga vänner till?
Plan A funkar inte. Återstår plan B. Den har sina brister och den har sina risker och mycket går snett, men det är det som gör historien. Det är kul, berörande och smart berättat.
För redan 1999 visste Jonathan Tropper hur han skulle få sin läsare att må bra.
Olle Lundqvist