Om förintelsen och om nazistiska brott i Tyskland finns det hur många böcker och filmer som helst, men litteratur om Stalins terror i Gulaglägren är det mer ont om. Sergej Lebedev har skrivit en intressant spänningsroman, som följer spåren tillbaka till Den stora utrensningen (1934-1939), då politiska motståndare, etniska minoriteter eller oskyldiga avrättades eller tvångsdeporterades till arbetsläger där en stor del dukade under. Romanens berättare är en geolog som under sin uppväxt haft ett särskilt förhållande till en äldre sommarstugegranne. Den andra farbrorn som han kallas, är blind och tar hand om pojken på ett sätt som om han vill få makt över honom. Ingen vet något om mannens förflutna och efter hans död hittar berättaren ett brev som får honom att följa i mannens spår. Efterforskningarna leder tillbaka till 30-talet, till ett arbetsläger i norra Sibirien och mannens öde blir efterhand klarlagt.
Lebedev var tidigare själv verksam som geolog och hittade bortglömda massgravar från den här tiden. Yrkeskunskapen anas i språket och textens många beskrivande liknelser. Snart finns inga överlevande som kan berätta och med hjälp av "Vid glömskans rand" lyfter han upp de försvunna människornas sorgliga öde till ljuset. Låt inte ämnet avskräcka, läs den här skickligt skrivna romanen.
Maria Eriksson