Konfronteras. I "Captain Fantastic" tar pappa Ben (Viggo Mortensen) med sig barnen från vildmarken i Washington till New Mexico i södra USA. Foto: Cathy Kanavy.
Amerikanskt medelklassliv får den största kängan i Matt Ross ”Captain Fantastic – En annorlunda pappa”. Men det alternativa myntet har också en baksida.
Knappt skolmogna ungar som reciterar och förstår innebörden av den amerikanska rättighetsförklaringen. Tonåringar som analyserar Vladimir Nabokovs ”Lolita” på kultursidenivå. Mellanstadiebarn som läser kvantteori som kvällslektyr.
Man skulle kunna tro att ”Captain Fantastic”:s familjen Cash har kommit något på spåren med sitt val att bo isolerade i den nordvästamerikanska vildmarken, där barnen undervisas av föräldrarna.
Men ganska snart framgår det att något skaver med den alternativa livsstilen.
När Bens hustru Leslie begår självmord på ett sjukhus kastas familjetillvaron upp och ned. Leslies föräldrar planerar nu att begrava henne enligt kristen tradition, tvärt emot hennes önskemål. Det vägrar Ben att gå med på. Tillsammans med barnen styr han kosan mot New Mexico – där konflikt väntar.
Trots att familjen kan jaga och döda vilda djur, behärskar kung fu och klarar av att bestiga berg, har de ingen koll på socialt samspel utanför den egna gruppen.
Det här skapar både humor och friktion i Matt Ross film, som inte bara är en imponerande uppvisning i skicklig personregi (vilket troligtvis kan härledas till Ross egen skådespelarbakgrund), utan också i att styra en berättelse framåt utan att missa möjligheten att skapa nyanser hos rollfigurerna.
”Captain Fantastic” är ingen ensidig hyllning till den alternativa livsstilen. Snarare fungerar den som en skrattspegel av ett samhälle där folk agerar mer utifrån personliga agendor än vad som kan tänkas vara moraliskt rätt eller fel.
Elin Dahlman/TT
Captain Fantastic är ingen ensidig hyllning till den alternativa livsstilen.