Anita Salomonsson började skriva relativt sent. Men detta behöver inte vara någon nackdel för den som samlat ränseln full och gärna vill dela med sig.
Hennes fjortonde bok ”Skärvor av liv” består av tjugoåtta berättelser, från tre till tjugoen sidor långa.
Novellerna sträcker sig över ett stort spektrum i både tid och rum. Det västerbottniska landskapet spelar sin självklara roll, med till synes närmast ändlösa revelmyrar i såväl bitande kyla som gassande sommarvärme. Men efterhand söker sig handlingen alltmera även in i vår samtid och ut i vida världen.
Att författaren är kvinna skulle nog läsaren kunna gissa till. Mer än en karl framstår som inbilsk och övermodig, oavsett hemvist och titel. I värsta fall hänsynslöst egoistisk. Ibland kan den manliga uppblåstheten mest bli dråplig. Andra gånger med desto mer uppslitande eller rentav ödesdigra följder.
Men vi möter även den självständiga och framgångsrika kvinnan, som likväl drabbas av insikten att livet tycks mynna ut i en förlamande ensamhet. Och att två kvinnor ska prata gamla minnen över en kopp kaffe behöver inte heller visa sig okomplicerat.
Alla ”skärvorna” är givetvis inte likvärdiga. Vilka som du eller jag minns bäst skulle sannolikt variera. Helheten blir ändå av bestående värde. Men läs dem en i taget, med utrymme att låta dem smälta in. Då gör de sig bäst.
Stefan Holmberg