Som John Oliver inlett sitt nyhetssatirprogram de senaste två veckorna: den här nyhetsveckan har varit direkt deprimerande. Han använde ett starkare, rundare ord än ”direkt”, men ni förstår ändå. Det är så vanvettigt mycket som går snett i världen just nu att den enkla handlingen att sätta sig ned framför nyheterna på aftonen kräver en fast övertygelse att det är något som bara måste göras. Särskilt när man sakta håller på att vakna upp ur semesterslummern i ett oändligt ljuvt sommar-Sverige. Då passar det bättre med händige, tokmysige Ernst och om det nödvändigtvis skall vara sommarmord får det nog bli på låtsas i Midsomer, inte på riktigt i Gaza.
Hela Israel-Palestina-grejen är nu så långt bortom all rimlighet att det är direkt kränkande att behöva sitta och lyssna på hur synd det är om de olika sidorna och hur de tycker att de har rätt. De är uppenbarligen inte längre tillräkneliga och förmyndare bör tillsättas omgående. För det där med att det är synd om någon för att de anser sig blivit lurade att bomba en skola full med barn, den skiten flyger bara inte och att bygga tunnlar för att kunna kidnappa och döda är inte ett ansvarsfullt sätt att försöka skapa en bättre framtid. I verkligheten spöar Goliat skiten ur David alla dagar, plus alla i närheten dessutom.
Nyheterna är en skräckparad: ebolautbrott i Västafrika, Ukraina börjar påminna om Balkan på 90-talet, Syrien är helt orimligt kört, för att inte tala om Irak. I Gaza tar sidorna en paus för att städa bort liken och sedan drar vansinnet igång på nytt. Det är som om mänskligheten nyttjar svedjebruk på sig själv; ”Ctrl-Alt-Delete” och sedan hoppas att allt fungerar efter omstart. Men det funkar inte så. Våld och hat föder bara mer av detsamma. Ingen särskilt ny insikt.
Magnus Ericsson