I skenet av nattlampan läser observatören sina instruktioner: "Se till att denna hjärna under de närmaste tjugo åren hindras från att verka!"
Per Odenstens senaste bok "Människoätarens skugga" handlar om en fånge - Terroristen – och hans vaktare. Den italienske filosofen och marxisten Gramsci har gett viss bakgrund. Männen lever instängda i en specialbyggd bunker. Vakten får av Säkerhetstjänsten i en framtida (?) totalitär stat uppdraget att bevaka samhällets fiende nummer ett. Att dygnet runt observera allt denne säger, gör, skriver. Inget är för obetydligt att rapportera. "Fången får tillsvidare läsa och skriva. Observatörerna ska söka hans förtroende".
Per Odenstens text är rak, avskalad, precis. Skickligt bygger han upp handlingen. Små nyanser skapar osäkerhet och otrygghet hos läsaren. Alla bevakas. Medborgarnas liv totalkontrolleras. Staten tänker och agerar för individen. Allt styrs från ett osynligt, onåbart centrum. Vad är sanning? Vem definierar sanningen?
Hemliga gömmor för meddelanden. Utplacerade för att spåra konspiration? Gömmor för att sprida desinformation? Är han den verklige Fången? Eller en dubbelgångare insatt av Säkerhetstjänsten?
Tankarna går till Boyes "Kallocain", Kafkas "Processen", Virdborgs "Svart krabba". Stilen är unik, Odenstensk. Där osäkerheten skruvar ståltvingarna mot läsarens tinningar.
Till omslag valde författaren Sture Meijers målning "Aftonlampan". En bild som väl sammanfattar romanens stämningar.
Harald Larsen