STOCKHOLM 020305 En Cheesburgare frÂn McDonalds. Foto: Fredrik Persson Kod: 1081 COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN
Plötsligt tar det bara stopp. Jag kan ha lagt ner 20-30 timmar i ett spel. Utforskat varenda vrå på spelkartan. Vänt på varenda sten, plockat varenda blomma, pratat med varenda karaktär, låst upp vartenda vapen. Jag har lagt åtskilliga timmar på sådant som egentligen inte för berättelsen framåt. Förkovrat mig och förlorat mig i elvahundra sidosysslor som, i slutändan, inte gör något annat än distraherar mig från spelets riktiga mål.
Jag tänker: Ja ja, jag ska ta itu med storyn, snart, alldeles strax, ska bara göra det här först. Och det här, och det här… Tills det tar stopp. Tvärstopp. Jag stannar upp och känner mig akut äckelmätt på spelet. Som jag precis pulat i mig 63 Big Mac. Jag förmår inte ta ett enda steg till. Vill bara skrikspy i en buske, torka mig i mungiporna och traska hem. Det händer gång på gång. Nu senast i "Dragon Age: Inquisition". Istället för att verkligen försöka klara ut spelet la jag 50 timmar på sidosysslor. Sedan blev jag bara less. Trött. Äcklad. Jag stängde av och startade något nytt istället.
Jag gillar inte utvecklingen att vartenda påkostat storspel i action- och äventyrsgenren ska strösslas med så förbaskat mycket innehåll. "Dragon Age: Inquisition" tog begreppet utfyllnad till helt nya nivåer, och nu rapporterar utgivaren EA glatt att spelet blivit en ofantlig, ohygglig försäljningssuccé, vilket medför risken att kommande spel kommer att följa exakt samma mall. Ett spel behöver inte innehålla 20 000 sidouppdrag. Det vore fantastiskt om utvecklare som Bioware och Ubisoft kunde lägga resurserna på huvudstoryn istället. All utfyllnad distraherar mig för mycket och gör att jag i slutändan aldrig hinner se slutsekvensen innan jag tröttnat på spelet.
Carl Brännström