Philip Roth, vars senast översatta böcker varit provocerande gubbigt sexualiserade, har här skrivit en mycket bra tragedi om bland annat manlighet. ”Nemesis”, som sägs vara hans sista roman, utspelar sig i hans barndoms judiska kvarter i Newark under en het sommar när en polioepidemi utbryter. I centrum finns fritidsledaren Bucky Cantor, som aktiverar sommarlediga pojkar. En efter en insjuknar de pojkar som han har hand om på skolgården, några av dem dör och skräcken för smittan breder ut sig. Bucky är ansvarstagande och hälsar på de sjuka och de drabbade familjerna. Han kämpar för att leva upp till de manliga ideal som han uppfostrats till av sina morföräldrar. En man ska vara stark, plikttrogen, omtänksam och försvara sitt land. Han har frikallats för sin dåliga syn och anstränger sig nu för att räcka till som förebild för pojkarna. Samtidigt vill hans flickvän, som arbetar som fritidsledare på ett läger, i närheten att han ska lämna det farliga området.
Ett sjukdomsvirus vars smittvägar inte är kända väcker behovet av syndabockar, här är det italienarna och judarna som pekas ut. Bucky anklagar Gud och väljer att tro att han är en ond gud. För hur kan han vara allsmäktig och god och tillåta lidande och död? Romanens berättare, en av de drabbade skolpojkarna, väljer slumpen som förklaring, vilket inte leder till de skam- och skuldkänslor som Bucky drabbas av.
Maria Eriksson