Foto: Bok.
Hårda vindar, toppskarvar och skrikande stormfåglar bidrar till att man dras med i stämningen i Peter Mays trilogi från Isle of Lewis. Knotten attackerar i svärmar, örnarna svävar på himlen och havet dånar mot klipporna längs kusten med azurblått vatten. Ön ligger utanför Skottland och hit till väglöst land har före detta kriminalaren Finn Macleod återvänt efter en personlig tragedi. Han är anställd som privat kontrollant då tjuvfisket av öring och lax retar den nedlåtande markägaren. Turister som lockas av vandringsstigar, betande får och fiskrika vattendrag går i första hand. Ortsbor som jagar hjort och hare ska sättas åt.
”Lewispjäserna” är den sista delen och den allra bästa fastän jag också haft mycket nöje av de tidigare böckerna, ”Svarthuset” och ”Lewismannen”.
Nu har Finn flyttat ihop med sin ungdomskärlek Marsaili och söker upp vänner från sin ungdom vars liv varit dramatiska. De hamnade en gång på topplistorna i det framgångsrika bandet Amran där alla var förhäxade av den vackra sångerskan Mairead. Det förflutna spökar, oförrätter uppdagas och får dramatiska slut. Finn sitter på två stolar då han har nära och varma relationer till de berörda och samtidigt ska sätta åt dem som retar godsägaren.
Läsningen av ”Lewispjäserna” har varit en sann njutning. Kombinationen av exotiska miljöer, udda personligheter och gripande människoöden gör att den hamnar på hyllan för mina favoriter.
Inger Lundqvist
Peter May. Foto: Geraint Lewis