I sagan om Alice i Underlandet är det via kaninhålet som Alice hamnar i en parallell värld.
Skellefteåbördiga Berit Viklund har också passerat genom ett metaforiskt kaninhål, när hon gav sig in i den kärleksrelation som ligger till grund för hennes debutserieroman.
På fest möter hon den beryktade killen som blivit ett namn på internet. Hon vill stå emot, men det är svårt att stå emot hans charm.
Men förälskelsen övergår till ett förhållande som präglas av osäkerhet och ångest, krav och gräl.
Drömkillen har en förmåga att ständigt göra och säga saker som sårar. Ändå är det inte lätt för henne att bryta upp. Bitvis är det obehagligt, men inte utan underhållande partier. Det behövs för att man ska orka med hela resan ner i och upp ur hålet.
Teckningarna flyter fram över sidorna, i olika nyanser av rött. Det ger ett drömskt intryck, även om det baseras på en verklig upplevelse.
Resultatet är ett personligt sätt att berätta som utnyttjar seriernas möjligheter att engagera och skapa känslor hos läsaren, men som ibland kräver en extra genomläsning.
Det brukar sägas att den svenska seriebranschen är liten, och "Kaninhålet" är ett tydligt exempel på detta.
Efter att jag läst den har jag fått veta att mannen i förhållandet är en annan serieskapare, som i en tidigare utgiven serieroman har nämnt detta förhållande ur sin synvinkel. Ur något dåligt har det åtminstone kommit två bra serier.
Andreas Eriksson