Adam, en ung amerikansk poet, får ett resestipendium i Madrid för att skriva en forskningsdriven dikt om hur spanska inbördeskriget präglat litteraturen. Det låter ambitiöst, men han lever upp till fördomen om bohemen som röker på, tar dagen som den kommer och vill uppfattas som svår. Han experimenterar med droger för att komma utanför verkligheten; kunna se sig själv och sin upplevelse utifrån.
Han knycker strofer från kända poeters verk till sina dikter, blandar dem och översätter till spanskan, som han inte behärskar. Hans osäkerhet skapar rädslan av att bli avslöjad som bluff, vilket leder till lustiga beteenden som är djupt humoristiska och komplicerar relationerna med de kvinnor han dejtar. Skillnaden mellan Adams självbild och hur andra upplever honom skiljer sig åt, vad som är sant får man själv klura ut. Situationen i Madrid blir plötsligt turbulent när tågstationen Atocha utsätts för ett omfattande terrordåd och hans vänner engagerar sig politiskt.
Vilken betydelse kan konst och poesi ha för människor idag? Har alla människor förmåga att få en konstupplevelse? Och hur mycket av konstintresse är egentligen socialt poserande? Lerners otroligt fyndiga och humoristiska historia sätter konsten under lupp och handen på hjärtat - vem kan inte känna igen sig i rädslan blir genomskådad som charlatan?
Maria Eriksson