Foto: Leif R Jansson/TT.
Belönad är fint, men "nominerad" är inte heller illa. Uppenbarligen, för hur många romaner med "nominerad till" har man inte läst? Och följdfrågan blir förstås: hur många nominerades egentligen? Och är nominerad inte också en omskrivning för "räckte inte ända fram"?
"Helgon eller syndare" får mig att undra. Ian Rankin har skrivet ännu en bok om den skotske polisen John Rebus. Sensationellt nog är Rebus gammal, luttrad, envis och av överordnad betraktad som besvärlig.
Liknar kriminalromanens formulär 1 A.
Det börjar med en bilolycka som visar sig ha förgreningar långt upp i den fina världen. Den flicka som hittas medvetslös i fordonet är nämligen dotter till en affärsman i gulddivisionen och hennes försvunne pojkvän son till Skottlands justitieminister.
Vem körde egentligen? Och vad gjorde Rebus och hans kolleger för 30 år sedan?
I bokens andra intrig blir de föremål för internutredning och alla vet ju hur internutredare är. Väl?
Märkligt nog sätts Rebus att samarbeta med denne Malcolm Fox och hur ska det gå?
Ian Rankin har konstruerat ett jättepussel, men också en överlastad och utdragen historia med massor av rollfigurer. Rankin är driven, det ska erkännas, men överskattar han inte ibland sina läsares tålamod?
Men nominerad till en Edgar för 2015 års bästa kriminalroman blev han.
Tolka det som du vill.
Olle Lundqvist