Förutom de sedvanliga talgoxarna, finns en koltrast som gäst vid vårt fågelträd den här vintern. Under värsta köldperioden fruktade vi för hans liv, men när detta skrivs, har det gått bra. Och häromdagen var de två på besök. Alltså har han ett sällskap av sitt eget slag, vilket vi inbillar oss är livgivande i sig.
Sådant är trösterikt när jag själv känner mig deppig och missmodig. Matt Haig, en engelsk författare, för resonemanget ett steg längre. Till den lilla boken "Skäl att fortsätta leva".
Han utgår från egna erfarenheter av ångest och depression i olika skeenden av livet. Dåvarande flickvännen Andrea, numera hans fru, har tillägnats boken. När Matt var som sämst, bröts spåret då hennes mamma drabbades av livshotande sjukdom. Andrea behövde att han klarade sig själv för att hon skulle orka ställa upp för mamman.
Skälen att fortsätta leva kan givetvis variera. På de i dag så livligt använda sociala medierna har Matt Haig frågat andra i liknande situationer, och återgett svaren i sin bok. Att känna sig behövd för någon annan varelse, människa eller djur, återkommer ofta.
Resonemang om användandet av mediciner, och hur pass lite vi faktiskt fortfarande vet om depressionen som sjukdom, bidrar också till bokens värde.
Så läs den gärna. Tror den kan innehålla korn av värde för de flesta. Dysterkvistar eller inte.
Stefan Holmberg