Så fin. Jacob Tremblay spelar den lilla sonen. Foto: George Kraychyk.
Det finns oerhört smärtsamma filmer. ”Room” är en sådan. Och fastän det är så obehagligt så finns där ändå en kärlek som överbryggar allt annat. En kärlek som går ut på att till varje pris ta hand om sitt barn.
Det handlar om en flicka som kidnappas vid 17 års ålder. Hon blir inlåst i ett rum och släpps inte ut därifrån av den psykopatiske man som inte ser henne som en människa utan som en ägodel.
Hon får barn med sin kidnappare och vi får träffa henne när sonen, Jack, fyller fem år.
Vi förstår nästan direkt vilket helvete hon lever i. Ändå blir vi direkt varse om hur mycket hon älskar sin son och försöker skydda honom från den obehagliga karl som är hans far.
Samtidigt förstår vi hur mycket det krävs av mamman för att lära sin son saker som är helt naturliga i den ”vanliga” världen.
Hon visar dessutom ett oändligt tålamod. För det är inte alltid det lättaste att förklara för ett så litet barn vad som är rätt eller fel. Och varför verkligheten ser ut som den gör.
Nu måste jag dessutom avslöja att hon klarar sig ur fällan. Jag tänker inte berätta hur, men just den biten är så dramatisk att jag sitter på helspänn och håller tummarna för att det ska lyckas.
Varför jag berättar det är att över halva filmen berättar om hur livet blir efter sju år i en fångenskap som inte går obemärkt förbi.
Det handlar också om hur omgivningen reagerar. Föräldrarna till den försvunna flickan reagerar helt olika. Mormor är en fantastisk stöttande människa som verkligen försöker hjälpa sin dotter och sitt barnbarn.
Morfar klarar inte av att se sitt barnbarn i ögonen eftersom han är son till den man som så brutalt rövat bort hans dotter. Ett förhållningssätt som verkligen skapar olust och är motsatsen till den kärlek som borde finnas där.
Brie Larson fick en Oscar för sin insats som mamman och det tycker jag är fullt välförtjänt. Hon inte bara får fram de yttre känslorna. Hon lyckas också skapa förståelse för det helvete som drabbar henne inombords.
Jag är också närmast kär i Jacob Tremblay som spelar lilla Jack. Han är så, så frågvis och så duktig att jag bara sitter och vill krama den lilla gossen.
Jag kan dessutom inte hålla tillbaka tårarna när han tack vare sin mormors nye man får träffa en hund. Ett husdjur han har drömt om nästan hela sitt femåriga liv.
Så visst är det här ett drama som skapar känslor som blir svåra att glömma för lång tid framöver.
Hon lyckas också skapa förståelse för det helvete som drabbar henne inombords.
Tröst. Brie Larson får tröst av Joan Allen i ”Room”. Foto: George Kraychyk.