Hon är litteraturvetare, kallar sig Emilie och arbetar tydligen på en avhandling om Emily Dickinson. Men särskilt mycket Dickinson blir det inte, för i ”Omvägen” berättar Gerbrand Bakker historien om en kvinna som lämnat sitt holländska universitet och sin make och lever så anonymt hon kan på en bondgård i Wales.
Hon har inte bara försvunnit. Hon har flytt.
Det är kargt, folktomt och så naturnära att kvinnan (som inte alls heter Emilie), trots att alla hävdar att det är omöjligt, lyckas bli biten av en grävling och hamnar hos en kedjerökande läkare.
Det är vardagsbestyr, vinpimplande och allmänt glädjelöst. Jo, något tynger kvinnan, något fick henne att vara otrogen med en student. Hennes undrande make råkar få reda på vad och ger sig tillsammans med en snäll polis iväg för att leta rätt på henne.
Men dessförinnan dyker en ung man, i färd med att kartlägga vandringsleder, upp i den walesiska stugan.
”Omvägen” är prisbelönt (The Independent Foreign Fiction Prize) och i relation till det mesta som översätts till svenska (brittiska och amerikanska romaner) väldigt udda. Dialog existerar knappt, däremot många, långa och detaljerade beskrivningar av vad Emilie gör under sin dag. Det kan både vara bokens svaghet och styrka. Långrandigt eller skönt meditativt? Läsaren får avgöra.
Olle Lundqvist