Att med forskningens hjälp kunna väcka liv i utdöda djur har förekommit i fiktionen många gånger. "Jurassic Park" är och förblir det starkaste exemplet. Det innebär också att folk i allmänhet tänker på riskerna i första hand.
I verkligheten pågår faktiskt många försök att återinföra utrotade djurarter, men inte just dinosaurier. Istället har mammuten blivit representant för denna forskning. Och det skulle onekligen vara uppseendeväckande om det en dag strövar mammutar i Sibirien igen.
Men det är inte bara de stora mammutarna och dinosaurierna som är aktuella för pånyttfödelse. Spanska bergsgetter och amerikanska vandringsduvor gör också stort intryck. Djurarter som inte bara är utrotade utan också i stort sett bortglömda.
Kornfeldt har gjort imponerande research, och träffat många forskare med olika infallsvinklar på ämnet. Fruset DNA, surrogatmödrar, kloning med mera presenteras på ett lättförståeligt sätt även för den som är novis i ämnet. Det finns många dilemman att ta hänsyn till, och frågan är om man gör mer skada än nytta. Jag är inte övertygad om att det är en god idé att återinföra utrotade djur, men det är inte heller målet med boken. Den är allmänbildande, men tyvärr lite för torr och stel för att det verkligen ska kännas som att vi närmar oss en tid där frustande uroxar tillhör vardagen i den svenska naturen igen. Läsvärd, men spänningen i ämnet förblir i fiktionen.
Andreas Eriksson