Romanen””Femtio nyanser av honom” av E L James blev en osannolik framgång när den kom ut.
Och sådana gånger ses det direkt som en given filmsuccé – inte minst på grund av sin erotiska framtoning.
Själv har jag inte läst boken så jag har inga referenser när det gäller den.
Till en börjanhandlar det här om den unga studenten Anastasia Steele (förstås oskuld) som träffar den på ytan så charmiga och fruktansvärt rike Christian Grey.
Hon blir blixtförälskad och början av filmen handlar just om oskyldig kärlek.
Men Christian Grey är inte lika oskyldig som han verkar. Han är nämligen en sadomaschoist som vill dominera sina kvinnor – inte minst sexuellt.
Anastasia ställer tillen början upp på hans krav. Samtidigt börjar jag redan där fundera. Vad är det egentligen som lockar hos Grey? Handlar det verkligen om det jag skulle vilja beskriva som kärlek?
Är det hans position, framgångsrik företagsledare, är det hans pengar, en sportbil i present, eller är det så enkelt att han använder sin makt för att tvinga henne till saker som hon absolut inte vill.
Jag känner faktiskt ett obehag ju längre filmen lider. Jag känner en frustration över att en så intelligent kvinna med en så stark integritet, kan lockas av en värld som innehåller så mycket smärta.
Dessutom finns detantydningar om att Christian Grey egentligen inte är skyldig till sina handlingar. Att det är händelser i barndomen som gjort honom till en så känslokall person. En man som vägrar att bli smekt av den kvinna han säger sig älska. Det känns som en simpel bortförklaring i tider då misshandel av kvinnor blivit allt vanligare.
Dakota Johnson och Jamie Dornan är i alla fall ett vackert par och kanske, jag skriver kanske, kan BDSM-anhängarna känna en viss upphetsning över sexscenerna.
Och jag dömer absolut inte dem som frivilligt hänger sig åt den här typen av aktiviteter.