I vanlig ordning är jag sist med att hoppa på tåget. Men äntligen har jag lyssnat på podcasten "Serial". Under tolv avsnitt får vi följa den amerikanska journalisten Sarah Koenig när hon undersöker de tvivel som finns kring ett mord som begicks i början av 1999. Med otaliga intervjuer, på gränsen till fanatiskt noggrann research och ett öppet sinne försöker hon nysta i om den då 17-årige Adnan Syed verkligen var den som tog livet av sin före detta flickvän.
Jag tänker inte avslöja alltför mycket, men grundpremissen för hela "Serial" är givetvis att Adnan Syed är dömd på väldigt lösa grunder. Är det för att han är muslim? Har han blivit ditsatt av någon annan? Har försvar och åklagare gjort ett undermåligt jobb? Eller ljuger han om sin oskuld?
Jag kan nog inte ens komma nära att beskriva hur "Serial" griper tag i en. Själv slukade jag hela serien på två arbetsdagar. Och det har minst lika mycket med Sarah Koenig själv som med fallet att göra. För låt er inte luras, det är hon som är huvudpersonen i berättelsen. Sättet hon väver ihop berättelsen på och hela tiden ställer kritiska frågor och undanhåller information för att ta fram den i precis rätt ögonblick‚ när den verkligen behövs, skapar en dramaturgi som gör att man stundvis flämtar till. Jo, det är faktiskt så pass spännande. Hon är en mycket, mycket skicklig dirigent.
Och när avsnitten väl är avklarade inser jag att det finns en hel subkultur uppbyggd kring "Serial". Podcasts om podcasten där verkligt initierade och självutnämnda proffstyckare dissekerar varje ord och varje andetag som yppats under seriens gång. Ja, det är bara att gräva ned sig ytterligare. Även om det roligaste självklart är att själv klura och fundera och vrida och vända på fakta kring vad som har, eller inte har, hänt.
Dennis Fahlgren