Doris Sundberg föds som fjärde barnet av fem, med föräldrar som livnär sig på ett litet jordbruk i Brönstjärn några mil sydväst om Skellefteå. Tiden är tidigt 50-tal, tv:n ännu okänd, alla digitala uppfinningar en mansålder bort. Inte heller kyrksamheten är stark, i en by där alla känner alla, utan att för den skull vara enbart en idyll.
När hon är åtta år har pappan börjat som sopkusk med häst och vagn åt Boliden-bolaget, och nu går flyttlasset samma väg. Gruvsamhällets sociala struktur är en annan, och att bli tonåring är sällan okomplicerat.
Men Doris klarar den precis utbyggda nioåriga enhetsskolan hyggligt, får praktisera som tandsköterskeelev, men blir inte fyllda arton år gravid och eventuella vidare studieplaner läggs på is.
"Bye, bye Bondbönan!" är en rak och okonstlad berättelse, lätt att känna igen sig i för den från ungefär samma miljö och tid. Men även för en yngre läsare borde den kunna väcka intresse. En variant på "hur det var förr", men fullt möjlig att relatera till "hur det kan vara nu". Speciellt som boken är skriven utan vare sig uppenbar nostalgi eller pekpinnar, men med värme och en lagom dos självdistans.
Porträtten av föräldrar och andra viktiga personer känns äkta utan att bli onödigt utlämnande. Många lokala anknytningar för oss som råkar bo i Norran-området är inte heller någon nackdel.
Stefan Holmberg