Lene Kaaberbøl och Agnete Friis är författarna bakom boken Näktergalens död. Foto: Lisbeth Holten Fotografi/Pressbild
Det går undan i den här kriminalromanen. I den ena stunden är man i dagens Köpenhamn och följer eldsjälars kamp för att göra det bästa för utsatta flyktingar, i den andra förfasas man över svält, löss och förtryck i Ukraina i mitten av 1930-talet.
Lene Kaaberbøl och Agnets Friis har en ovanlig hjältinna, sjuksköterskan Nina Borg. Hon är besatt av att göra allt för att rädda människor, och om det handlar om barn lägger hon på ett extra kol.
I den tredje boken i serien, "Näktergalens död" har maken Morten tröttnat på att hon inte tänker på honom och barnen i första hand. Han orkar inte vara orolig för jämnan. Nina är nu ensam och försöker skydda en liten sjuk flicka på ett flyktingboende vars mamma, Natasha, är anklagad för mord.
Ukrainsk militärpolis dyker upp hos den danske sympatiske polisen Søren och är ute efter Natasha. Ingenting är enkelt när allt har förgreningar till det förflutna i östblocket. Att hänga med i svängarna kring farbror Stalin, KGB och andra fraktioner kräver sin läsare. Jag är fortfarande inte alldeles säker på att jag fattat sammanhanget riktigt.
Det antyds att det finns något fruktbart i relationen mellan Nina och polisen Sören och att kontakten med exmaken Morten inte är lika katastrofal. Det känns skönt med lite privatliv i Ninas fixering vid att rädda andra.
De tidigare "Pojken i resväskan" och "De oönskade" är i mitt tycke snäppet bättre.
Inger Lundqvist