Efter ett 14 år långt uppehåll återformades Swans under 2010. Michael Gira, bandets huvudperson och skapare, fick efter sex album med det mer lågmälda projektet Angels of Light en längtan efter att återigen spela sanslöst högljudd musik – det sägs att vissa stackare i publiken kräktes av ljudvolymen under tidiga Swans-konserter på 1980-talet. Något som dock irriterat viftats bort som skrönor av Michael Gira själv.
"To be kind" är Swans tredje album sedan återkomsten och det trettonde om man räknar från starten 1982. 2010 års "My father will guide me up a rope to the sky" och kolossala "The seer" från 2012 må ha varit sina respektive års bästa album, men får ändå se sig omsprungna av bandets nya giv. På "To be kind" faller allt på plats. Med influenser från funk, jazz, tidig rock 'n' roll, sex, Gud och Michael Giras första LSD-tripp som 12-åring bränner Swans hål på alla föreställningar om hur musik baserad på trummor, bas, gitarr och sång kan framföras. Med tio spår fördelat på drygt två timmar skapar Swans ett oemotståndligt repetitivt antisväng där anstormningen leds av den 34 minuter långa resan "Bring the sun/Toussaint L'Ouverture" och fulfunkiga bastarden "Oxygen". Sällan har något låtit eller känts bättre.
Dennis Fahlgren