Förra veckan hölls Psykeveckan i Skellefteå. Ett fantastiskt initiativ för att sprida kunskap och påverka människors attityder kring psykiskt ohälsa. På tisdagen fanns Åsa Nilsonne, författare, psykiatriker och professor, i Forumsalen på Campus för att föreläsa. Alla som kommit för att lyssna rymdes inte ens i lokalen, några stängdes ut. Publiken bestod främst av välklädda kvinnor i mitten av livet, som kommit för att höra henne prata om mindfulness. Om att träna sig på att rikta sin uppmärksamhet dit den gör mest nytta - alltså där en är just nu.
På torsdagen fanns Morgan Grafström, utbildare och hälsohandläggare från RFSL Sundsvall i samma sal. Då fanns många tomma platser, jag räknade vi som var där till ungefär 35. Han pratade om de människor i vårt samhälle som faktiskt mår allra sämst; HBTQ-personer. Inte för att de inte tränar sig i mindfulness, eller lyckas leva helt i nuet, utan för att nuet vi lever i inte accepterar människor som faller utanför våra snäva normer och ramar.
Han berättade att Västerbottens län ligger på tredje plats när antalet anmälningar med identifierat hatbrottsmotiv på grund av just sexuell läggning räknats ihop. Och när människor i samma län svarat på om de någon gång under det senaste året hört någon säga någonting nedsättande om en människa för att denne är homosexuell svarar nästan 47 procent nej. Det är en så omöjlig ekvation att jag måste tro att någon blundar med både ögon och öron. Och jag tänker att kanske hade vi behövt obligatorisk närvaro, Västerbotten. Kanske hade vi behövt fylla salen flera gånger om, för att få två timmar av kunskap som vi kan använda för att förändra. För jag vill tro att det verkligen hade kunnat förändra attityder, inte bara kring psykisk ohälsa, utan kring den grupp i samhället som faktiskt mår allra sämst.
Emelie Häggström