Henrik Bromanders serier kännetecknas av enkla men tydliga teckningar, som innehåller ett mörker man inte anar vid första anblicken. Tittar man bara på teckningarna kanske man förväntar sig ett gott skratt, men även om serierna inte är utan humor brukar obehag vara den känsla jag mest förknippar med hans berättelser.
Henrik Bromander nya album är ett samlingsalbum med kortare berättelser, som bland annat handlar om ett clownläger, ostberoende, ett kidnappningsdrama och försäljning av begagnade underkläder.
I hans längre serier och romanen "Riv alla tempel" tar några enstaka obehagliga scener nästan över och överskuggar hela handlingen, vilket inte är en rättvis bild av helheten. Det tenderar att bli så även den här gången, där några avsnitt kraftigt sticker ut och fastnar i minnet – utan att egentligen vara de mest minnesvärda.
I de flesta avsnitt är mörkret och obehaget mer lågmält och bättre integrerat i handlingen, och det är ju inte heller så att man vill vara utan dessa inslag. Det är ju det som Henrik Bromander gör bäst, och det är därför man läser hans serier trots att man vet att de kommer att ge en klump i magen. Jag föredrar också samlingsalbum som inte är "best of" utan visar upp bredden och låter läsaren avgöra vad som är bäst. De flesta som läser detta album kommer nog att tycka att den är svajig på sina ställen, men med olika åsikter om vilka avsnitt som är bra respektive dåliga.
Andreas Eriksson