Årets viktigaste låt...
" Girls - Beatrice Eli". För mig är det en låt som ritar om hela musikkartan. Med attityd och självkänsla, till ett snyggt trummarsch-beat, sjunger Eli om sexualitet och om hur hon fantiserar om, och åtrår, just girls. Inte för att det ska vara spännande, och inte för att komma med någonting nytt, utan för att det är så det är. Hon är rak, ärlig, självutlämnande och tar plats där ingen tidigare tagit plats.
Årets mest efterlängtade...
Kritiker och lyssnare har alla hört en soulgudinna vars röst är så enorm att den inte går att beskriva med ord. Jag tror att det hade varit svårt att inte lägga hennes namn på minnet efter att ha hört hennes singel "Younger". Vi var många som väntade, och längtade. Sedan kom den; Seinabo Seys EP "For Madeleine". Och den överträffade alla mina förväntningar och förhoppningar. Det finns inga sinnen som Sey inte lyckas beröra, och jag längtar redan efter mer.
Årets skiva...
Det kan vara svårt att se storheten i någonting vid en första anblick, men så var det aldrig när Silvana Imamsläppte "När du ser mig – se dig". På bara fyra låtar lyckas hon skildra vårt samhälle med en unik skärpa. Hon levererar tung rapp och välformulerad ilska, en kombination som får patriarkatets fasad att börja krackelera. Silvana Imam är namnet som ingen kan sluta nämna, hon är ett statement. "När du ser mig – se dig" är så mycket mer än en hyllad EP, här är musik som faktiskt spelar roll i människors liv.
Årets liveupplevelse...
Det finns ingenting som kommer att kunna toppa, eller stoppa, Beyoncé. Många har konstaterat att allt Beyoncé gör är ren och skär perfektion, och så var det givetvis även när jag såg "Mrs Carter world tour"i London i början av året. Allt hon rör vid blir till guld, och en kan tänka att det inte är så lätt att bli överraskad, eller överväldigad, med de skyhöga förväntningar som det medför. Men när Chimamanda Ngozi Adichies samplade tal pumpades ut i arenan för att inleda "***Flawless" och Beyoncé tog plats framför en backdrop som löd "FEMINIST" uppstod magi. Och det var bara första gången som jag grät under den spelningen.
Emelie Häggström