Bästa vänner. Snobben och Karl har fått sin egen långfilm. Foto: Twentieth Century Fox & Peanuts .
Snobben tillhörde i många år mina favoritserier. De korta stripparna var så otroligt innehållsrika och persongalleriet kring den ovanliga hunden Snobben var fantastiskt.
Därför hade jag önskat att filmen varit så mycket bättre. Nu känns det som att 1,5 timme blir alldeles för långt fastän det på sitt sätt är så charmigt med framförallt lille Charlie Brown eller Karl som han heter på svenska. Snobbens husse och vän är nämligen ett barn med så mycket empati i sin lilla kropp.
Däremot är Karl väldigt osäker och känner sig misslyckad i allt han företar sig. De gäller drakflygning, sport och inte minst kontakten med tjejer.
För när den rödhåriga flickan kommer som ny i klassen förändras Karls liv. Han bli kär för första gången i sitt liv och hela hans tillvaro handlar om att få kontakt med henne.
Det blir så vackert och nostalgiskt för oss vuxna. Men jag undrar om barnen verkligen har tid och ork att sitta still så länge när det händer så lite. Jag hoppas jag har fel, men jag skulle gärna sett att filmskaparna satt lite mer sprutt på tillställningen.
Det finns visserligen fart när Snobben i sin drömvärld tar sig an sin ärkefiende Röde Baronen. En tysk flyghjälte under första världskriget. Men det känns som att den sidohistorien blir lite svår att förstå för de mindre barnen som förhoppningsvis uppskattar de lugnare partierna. Så jag är tveksam till om det här är så lyckat.
Däremot är det så himla fint när Karl tar sin lillasysters parti istället för att tänka på sig själv. Och så otrolig kul att peppiga Pia är den som är bäst av alla barnen på hockey.
Men som helhet känns det här mer som en film för vuxna som älskar sin Snobben. Inte för en ny generation barn.
Som helhet känns det här mer som en film för vuxna som älskar sin Snobben.