Det är läsning rik på händelser från en lång och framgångsrik karriär inom journalistiken. Den börjar som radskrivare hemma i Robertsfors och vikariat bland annat på Norran.
Så småningom lägger han och fotografen Per-Åke Blidegård grunden till tv-bevakningen i hela norra Sverige. Tiden är 1960-tal och framåt. Allt tycks möjligt, om än tekniken till att börja med är enkel. Några större reportageresor går även långt utanför landets gränser.
Så småningom bildar Eric och brodern Nils eget bolag med andra uppdrag än nyhetsjournalistik. Den aktiva gärningen rundas av med en skulpturgrupp av trä till hembygden, och instiftandet av priser till dokumentärfilmare samt forskningen om Alzheimer. Det senare då livskamraten Waijlit har gått bort i den svåra sjukdomen.
Boken förefaller ha tagit lång tid att slutföra, och det har blivit en del upprepningar. Men viktigare är hur Eric Forsgren levandegjort hur han med sina kolleger bokstavligen lade marken under deras flygplansvingar.
Baksidesfotona är symboliska. Parveln badande i en enkel plåtbalja; den vuxne mannen tillbakalutad vid en swimmingpool, antagligen på Lidingö dit flyttlasset gick med tiden.
Stefan Holmberg