Mycket musik. John Legend spelar förstås en sångare i filmen. Foto: Dale Robinette.
Det är en hyllning till mycket. Till musikalen. Till kärleken. Till gamla filmer. Till drömmar. Ja egentligen vad än du kommer på så går det säkert att översätta till någon av akterna i den här produktionen.
Själv börjar jag med att hylla Emma Stone som spelar Mia i filmen. Hon kommer in som en stormvind och fortsätter sedan att charma på ett så himla naturligt sätt.
Det finns en sådan energi i hennes skådespelande. I varje scen hon är med fyller hon biosalongen med ett magiskt stjärnstoft.
Dessutom är hon en riktigt bra showartist. Den här tjejen kan både sjunga och dansa på ett sätt som det bara är att applådera åt.
Men, Ryan Gosling då? Jo, han är också skicklig. Han kan förmedla den passion som Sebastian känner för jazzmusiken. En man som hyllar sina gamla hjältar och inte överger sina principer.
Ända tills han träffar Mia. Då tar han jobb i ett betydligt mer välbetalt jobb i popjazz-branschen.
För det är vad den här filmen handlar om. Att det är lätt att ge upp sina drömmar för att i andras ögon bli ”vuxen”. Men det kanske inte alltid är rätt. Vi människor måste få pröva våra vingar och testa den glöd som finns hos alla – om den inte släcks.
Mia å sin sida drömmer om att bli skådespelare som så många andra i Los Angeles. Hon jobbar som servitris men hennes fritid består av auditions med efterföljande besvikelse.
Samtidigt är det en film fylld av positiv energi. Ett hurra för de som drömmer.
Det är som sagt också en hyllning till gamla tider. Det börjar redan i filmens inledning där en stor affisch av Ingrid bergman pryder en av väggarna.
Det finns också en drömsekvens som är som nästan direkt tagen ur dokumentären om Ingrid Bergman.
Många av musikalscenerna påminner också om Fred Astaires, Ginger Rogers och Gene Kellys klassiker.
Otroligt vackert gjort.
Det beror naturligtvis mycket på ett fantastiskt filmfoto av svenske Linus Sandgren. Han har verkligen fått använda sin kreativitet. Ibland känns det som att flyttas in en värld som är så vacker att det känns som att jag direkt vill flytta in.
Musiken är också underhållande. Jag kan inte påstå att jazz är min favoritgenre. Men här passar det så bra in i helheten att jag bara kan sitta och njuta.
Höjdpunkten är annars när Emma Stone sjunger ”Audition":
”Here's to the ones who dream. Foolish as they may seem.”
Filmen har fått hela 14 Oscarsnomineringar och jag måste säga att det är välförtjänt.
För det är inte alltid jag är överens med den juryn.
I varje scen hon är med fyller hon biosalongen med ett magiskt stjärnstoft.
Vackert par. Emma Stone och Ryan Gosling i ”La La Land” Foto: Dale Robinette.