Gorilla. Kong är tillbaka. Han ser grym ut men innerst inne är han så snäll. Foto: Courtesy of Warner Bros. Picture.
Jag vet inte hur många filmer jag sett om King Kong, den jättelika gorillan. Den klassiska svart-vita versionen gjordes 1933 och jag trodde att Peter Jackson utmärkta version 2015 skulle bli slutet på den här eran.
Men där fick jag fel. Nu är monstret tillbaka om än med en delvis ny historia och nu kallas han bara Kong.
För i den här filmen är snarare ett ”Jurassic Park” där det inte bara är gorillan som är stor som ett höghus. Massor av djur har fått astronomiska former på en ö mitt i Stilla havet där oväder och dimma gjort det nästan omöjligt att landstiga.
Men nu är det dags, eller rättare sagt 1973. John Goodman spelar Bill Randa, en man som är besatt av att hitta öns hemligheter.
Han vet att det finns farligheter så han ser till att få med sig några stridshelikoptrar med marinsoldater som just förlorat kriget i Vietnam.
Eller ”gett upp” som den fanatiske officeraren Preston Packard (Samuel L Jackson) konstaterar.
Och framme på ön slår Kong tillbaka mot den armé han ställs mot. Och du kanske kan gissa vad en officer som nyss förlorat ett krig vill göra då. Slåss till sista blodsdroppen för att likvidera sin nya fiende.
Jag sitter större delen av filmen och hejar på Kong som dessutom är en väldigt snäll gorilla – innerst inne.
Effekterna är förstås rätt mäktiga – även om det på senare år hänt mycket på den fronten.
Jag är också imponerad av de vackra landskapsbilder som förmedlas. Vore det inte för jättelika spindlar och drakliknande ödlor så skulle jag gott kunna spendera en semestervecka på ön.
Tom Hiddleston spelar en brittisk kommandosoldat och det klarar han bra. Som klippt och skuren för hjälterollen med sin stoiska utstrålning.
Brie Larson, som var så fantastisk i ”Room”, är den kvinnliga huvudrollen. En fotograf (Mason Weaver) som med sina bilder vill dokumentära världen. Hon förmedlar känslor mitt i det dramatiska och det känns också rätt.
John C Reilly dyker upp som en överlevande från andra världskriget som blivit kvar på ön sedan han störtat där. Han vet vad som gäller‚ men gissa om en bitter militär vill lyssna på honom. Reilly är den som tillför lite humor – vilket är välbehövligt.
Så jag kan inte påstå att jag har tråkigt där i biomörkret. Det här är helt enkelt ett äventyr som de flesta sett varianter på förut. Men ändå blir till en stunds avkoppling i det ibland så stressiga vardagslivet. Och soundtracket är lysande.
Och jag tror att Kong till sist säger ”I'll be back” – om än på gorillaspråket.
Jag sitter större delen av filmen och hejar på Kong som dessutom är en väldigt snäll gorilla – innerst inne.