Gangsterpar. Jon Hamm och Eiza Gonzalez är ett hänsynslöst äkta par i ”Baby Driver”. Foto: Wilson Webb.
Han kallas för Baby. Och eftersom han kör bil som en vettvilling när han hjälper rånare att fly är namnet Baby Driver givet.
Och kanske det hade kunnat stanna där – om än med en panikbromsning.
Men regissören Edgar Wright, som också skrivit manus, bjuder på så mycket mer än en bilåkarfilm.
Baby har nämligen an vana, eller kanske ovana, att alltid ha musik i hörlurarna i princip dygnet runt. Musik som vi lyssnare också får höra.
Speciellt när han är ute på sina vådliga bilfärder.
Hela filmen drivs nämligen framåt av just musiken. På så vis skulle det här kunna kallas den första actionmusikalen.
Låtarna är anpassade för olika sorters tempo och är perfekt synkroniserade med handlingen.
Och Baby han bara trummar på och nynnar med oavsett vad som händer runt om.
Dialogen är sparsam, skulle närmast jämföra med Raymond Chandlers hårdkokta deckare.
Baby själv är en ganska snäll kille som hamnat fel i livet. Han har tvingats in i sitt jobb tack vare sin skicklighet bakom ratten.
Samtidigt förstår vi snabbt att han har en traumatisk bakgrund och lever tillsammans med sin döve fosterfar. Men som känner rytmerna genom att känna med sina fingrar och kolla in Babys rörelser.
Men de riktiga rånarna runt om Baby är desto mer samvetslösa.
Den största psykopaten är Bats. En kriminell som inte bryr sig om så mycket mer än sina adrenalinkickar.
Eller filmens Bonnie och Clyde, Buddy och Darling. Ett par i brott som är hänsynslösa i sitt specialgebit, att råna banker.
För att inte tala om Doc, en manipulativ man som styr hela verksamheten.
Att Baby dessutom blir kär i en servitris, som är lika intresserad av musik som han själv, gör att det också finns plats för romantik i det här annars så actionstinna dramat.
Jag gillar också valet av skådespelare. Ansel Elgort är perfekt som Baby. En kille som lever i en värld av toner trots sitt udda yrkesval.
Jamie Foxx lyckas också få fram den galenskap som lurar i Bats inre. Jag blir faktiskt rädd bara av att se honom stirra med sin genomträngande blick.
Jon Hamm och Eiza Gonzalez är lika galna – och skrämmande i rollerna som det äkta gangsterparet.
För att inte tala om Kavin Spacey som alltid bjuder på stort skådespel med små medel.
Så visst är det här en film att rekommendera om du står ut med några riktigt häftiga biljakter och ett våldsamt innehåll.
För det är snyggt gjort och känns faktiskt lite nydanande i en genre som annars bara handlar om ”Fast & Furious” i snart nio olika versioner.
Ansel Elgort är perfekt som Baby. En kille som lever i en värld av toner trots sitt udda yrkesval.
Full fart. Ansel Elgort har koll i backspåegeln samtidigt som musiken klingar i hans högtalare. Foto: WILSON WEBB .