Flower power. Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr och John Lennon gav exakt för 50 år sedan ut albumet ”Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band”.
The Beatles musik lever fortfarande. Intresset kring de fyras liv och leverne verkar aldrig ta slut.
Just idag, den 1 juni, är det exakt 50 år sedan gruppen gav ut albumet ”Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band”.
En LP som var banbrytande på många sätt. Det handlade inte bara om musiken, som var fantastisk. Det var lika mycket en konstnärlig upplevelse där själva konvolutet också var nyskapande. Dessutom fanns alla texter med i omslaget - även det en nyhet.
När Alan J Parker gjort en dokumentär om tiden för den här vinylskivans tillkomst så hamnar vi direkt tillbaka i 60-talet med start 1966.
Den första delen tycker jag också är den intressantaste. Den handlar om USA-turnén som The Beatles gjorde 1966.
John Lennon hade i en uppmärksammad intervju sagt att Beatles var större än Jesus. I konservativa kretsar i södra USA, inte minst Ku Klux Klan, ansågs det som en skymf mot kristendomen. Skivor brändes och John Lennon gjorde ett försök att be om ursäkt för att lugna de fanatiska kristna.
Nu blev förstås turnén ändå en fantastisk publiksuccé. Men samtidigt blev just det också början till slutet för Beatles som liveband.
Fansen som dyrkade de fyra killarna skrek så mycket under konserterna att Beatles inte själva hörde vad de sjöng och spelade. Så de brukade ändra i texterna eftersom ingen ändå hörde vad de sjöng.
Där kommer vi också in på managern Brian Epstein som var den som försökte skydda de fyra beatlarna.
En man som senare hamnat i missbruk och dog alldeles för tidigt. Just skildringen av honom är också en intressant del som ger en del nyheter som jag inte kände till trots min fascination av den här gruppen.
Däremot är det mycket annat som rent ut sagt är lite gäspigt.
Jag ger till exempel inte mycket för avsnittet om Maharishi Mahesh Yogi som lanserade sina yogametoder via The Beatles intresse och framförallt då George Harrison.
Han var ju mer en affärsman än andlig ledare och såg den världsberömda gruppen som ett sätt att marknadsföra sina teorier.
Men mitt största argument mot den här filmen är ändå att vi får se en nästan två timmar lång film utan en enda Beatles-låt.
Det känns verkligen som att bli bjuden på middag utan att det serveras någon mat.
För ”Sgt Peppers Lonely Hearts Club Band” innehåller en låtskatt som hade skulle ha passat perfekt med de fina ljudanläggningar som biografen bjuder på numera.
Det känns verkligen som att bli bjuden på middag utan att det serveras någon mat.