Ensam i världen. Sunny Pawar spelar Saroo som blir alldeles ensam i världen.
”Lion” handlar om en liten pojke, Saroo, som lever med sin mamma och syskon i en by i Indien.
Han hjälper sin mamma på jobbet, han följer med sin älskade storebror på äventyr för att fixa mat och pengar.
Men en dag händer det som inte får hända.
Av misstag somnar han på ett tåg och kommer inte ut på flera dygn. Han hamnar i den myllrande storstaden Calcutta.
Lille Saroo står alldeles ensam i världen och att se den lilla gossen irra omkring på gatorna känns bara så hemskt.
Det är omöjligt att inte gråta över hans öde och de faror som alltid lurar på gatubarnen.
För Saroo löser det sig på så sätt att han adopteras av en familj på Tasmanien, utanför Australiens kust.
Han lever lyckligt och får dessutom en adoptivbror, även han från Indien.
Men i vuxen ålder kommer minnesbilderna tillbaka. Han börjar söka efter sin hemby och sin biologiska mamma. Han känner samtidigt det som ett svek mot sina adoptivföräldrar som han älskar av hela sitt hjärta.
Hans flickvän är väldigt förstående men han avskärmar även henne från sitt liv.
Jag ska inte avslöja hur det går med sökandet. Men det här är verkligen en berättelse som känns äkta eftersom den baserar sig på en sann historia.
Jag är också förälskad i Sunny Pawar som spelar Saroo som ung. Han är så himla söt och jag känner hur jag bara vill hjälpa honom att hitta hem.
Scenerna när han sitter ensam på tåget och ropar efter sin mamma och sin bror Guddu är så känslomässiga att mitt hjärta vill brista.
Samtidigt går det inte att undgå tanken att det är det här som räddade hans liv – eller åtminstone gjorde det bättre.
Dev Patel är också duktig som den äldre Saroo. Även om filmen tappar en aning i tempo i det vuxna livet.
Men visst är det här en bra film och en nyttig påminnelse om hur bra vi har det här i Sverige.
Han är så himla söt och jag känner hur jag bara vill hjälpa honom att hitta hem.