Det startar med en underbar bild från den franska kusten där det äkta paret kommer susande i sin cabriolet.
De tar in på ett hotell och ganska snabbt förstår vi att Roland och Vanessa inte alls är lyckliga i sitt äktenskap. Vanessa sitter mest inne på sitt hotellrum. Roland, som är författare, försöker hitta inspiration genom att ta alldeles för många drinkar på den lokala restaurangen.
Det blir otroligt många närbilder på det vackra paret som funderar, som promenerar eller som bara finns där för att förgylla vår tillvaro med sina perfekta ansikten.
Att det sedan är just regissören Angelina Jolie Pitt och hennes medproducerande man Brad Pitt som spelar Vanessa och Roland har du säkert redan räknat ut.
Att det lever ett så känslolöst liv måste förstås bero på något – en sorglig händelse tidigare i livet. Men att titta på det i drygt två timmar innan vi får veta det som de flesta redan räknat ut långt dessförinnan är inte så där jätteengagerande.
Det blir istället gäspningar och titta på klockan mest hela tiden. Det är långsamt, det är ointressant och det händer lika lite som att en kulen höstdag stirra ut i trädgården och hoppas att det där sista lövet ska blåsa ner från trädet.
Det blir visserligen lite mer liv när ett ungt par blir grannar på hotellet.
Att tjuvtitta in i deras sängkammare ska bli botemedlet för det olyckliga parets torftiga kärleksliv.
Finns det då inget som motiverar ett besök? Ja det är då möjligen barägaren och änklingen spelad av Niels Arestrup som har en bra förklaring till att han tror på Gud. ”Det är min enda möjlighet att få återse min fru”.
Händer lika lite som att en kulen höstdag stirra ut i trädgården och hoppas att det där sista lövet ska blåsa ner från trädet.