"Kriget ställer allt på sin spets. Det trycker ner dig till behovstrappans första steg och visar dig vad som är viktigt i livet… Men det är en farlig upptäcktsfärd, för betydligt lättare än att finna livets mening är det att finna dess absoluta motsats: Tomheten."
Dessa välformulerade rader finns i avslutningen av Magnus Ernströms nyss utkomna bok "Ett halvt år, ett helt liv".
Magnus Ernström var en av de unga männen i den svenska FN-styrkan till inbördeskrigets Bosnien 1993. De möttes av kaos och förödelse. Tre befolkningsgruppers alltmer hämningslösa alla mot alla-krig där det civila samhället som alltid blev den största förloraren.
FN-styrkan gjorde skillnad, trots omfattande problem med hindrade transporter och öppna angrepp mot dess närvaro. Som genom ett under dog en enda FN-soldat inom bataljonens tjänstgöringsområde medan Magnus Ernström var där, ironiskt nog genom ett vådaskott av den dödades närmaste vän.
Själv kom författaren undan med en bestående hörselskada. Men framför allt de psykiska påfrestningarna var stora. Därav också bokens titel. I någon mening påverkades alla för livet.
Magnus Ernström skriver imponerande levande. Att det gått snart 25 år efter upplevelserna förringar verkligen inte textens värde. Tvärtom har erfarenheterna minst lika stor aktualitet i dag. Det är bara platserna och fronterna för galenskapen som är nya.
Stefan Holmberg