Mytomspunnen. Charlie Hunnam spelar kung Arthur.
Legenden om kung Arthur, svärdet Excalibur och riddarna kring det runda bordet har filmats många gånger.
Det gör det förstås svårt att hitta något nytt som överraskar oss i publiken.
Men Guy Ritchie är en uppfinningsrik regissör som inte är rädd för att ta nya grepp.
Den här gången inleds det med att kung Uther tvingas slåss mot Mordreds hela armada av vildsinta bestar och jättelika elefanter.
Att han Uther blir förråd av sin egen bror, Vortigern, kanske de flesta känner till.
När sedan sonen Arthur räddas, likt en Moses på Nilen, så blir hans uppväxt lite annorlunda.
Han hamnar nämligen på en bordell i Londonium där kvinnorna tar hand om honom. Samtidigt lär han sig livets hårda skola och att vara gatusmart.
Mer ska inte avslöjas av själva handlingen. Även om du säkert räkna ut att svärdet i stenen spelar en nyckelroll.
Däremot får vi inte se Merlin, trollkarlen som i flera av de tidigare versionerna, hjälpt Arthur på vägen mot oinskränkt makt.
Men istället är det en kvinna som är berättelsens magiska undergörare. Hon kan påverka djur till att hjälpa till i kampen mot ondskan och jag får en känsla av att det egentligen handlar om Guinevere, som sedan blev kung Arthurs hustru.
Hon spelas på ett alldeles utmärkt sätt av Astrid Berges-Frisbey och det ger berättelsen en mystisk aura.
Annars är det förstås Charlie Hunnam i rollen som Arthur som är huvudpersonen. Han klarar sig bra och lyckas få fram den personlighet som gjort honom till en så mytomspunnen kung.
Jag gillar också Aiden Gillen som spelar Bill med ett aristokratiskt lugn. Ungefär som när han gestaltar ”Littlefinger” Baelish i ”Game of Thrones”,.
Däremot ger jag inte mycket för Mikael Persbrandts insats som viking. Den känns enbart som utfyllnad.
Ibland blir jag också irriterad på att Guy Ritchie drar ut så mycket på scener där skeendet klipps fram och tillbaka.
Han klarar sig bra och lyckas få fram den personlighet som gjort honom till en så mytomspunnen kung.