Att kalla dem ett fenomen är inte överdrivet. De norska enäggstvillingarna Marcus & Martinus har inte bara charmat de norska flickorna.
Nu är de i princip lika stora i Sverige. Deras konserter i Globen i februari blev till exempel slutsålda bara på några minuter.
Nu kommer filmen om deras 14-åriga liv. Och jag förstår att fansen tycker att det är kul att få lära sig mer om sina idoler. Rent musikaliskt finns det förstås talang. Även om kanske förtjusningen lika mycket handlar om deras utstrålning.
Det bästa med filmen är faktiskt amatörfilmerna som deras föräldrar Kjell Erik och Gerd Anne har gjort.
De verkar ha så roligt tillsammans även som bebisar. Även om det finns en viss tävlingsinstinkt redan då mellan bröderna.
När vi kommer till nutid är det förstås väldigt mycket om alla småtjejer – och även lite större – som verkligen älskar Marcus och/eller Martinus.
Det märks också att M och M bryr sig om sina fans. De skriver autografer och låter sig fotas i nästan obegränsad mängd.
Däremot är det som filmisk prestation inte så där jätteengagerande. Det märks i alla fall att pappa Kjell Erik är den som driver på bröderna. Mamma Gerd Anne verkar ha en mer undanskymd roll.
Och visst är det bra att pojkarna läser sina läxor även när de är ute på turné. Men samtidigt inställer sig förstås frågan. Hur påverkar det att som 14-åring tvingas leva ett vuxenliv?
Det finns en scen där en av bröderna bara lämnar klassrummet hemma i Trofors och lägger sig och sover i korridoren.
Ibland känns det som att killarna borde få vara barn betydligt oftare än vad de är nu.
Ibland känns det som att killarna borde få vara barn betydligt oftare.